"Min lärare var en stor förebild"

"Min lärare var en stor förebild"

Efter tolv år i skolan är det många som inte ens vill tänka på att ”plugga vidare”. I den här intervjun berättar Conny om valet att bli läkare och därmed 5,5 års ytterligare studier.

Snabbhjälp

Arbetsmarknaden för läkare: Läkarbrist, men även om de numera släpper in fler studenter på Läkarprogrammet har de inte ökat antalet AT-platser i Sverige, vilket skapar en flaskhals.

Läkarprogrammet på Uppsala universitet

Länk till intervjun med Conny när han gick NA

VBU-stipendiater på Berzeliusdagarna

”Det är både kul och inte kul att studera. Utan att nämna några ämnen finns det ju det som man bara lär sig för att man måste, och annat som går av bara farten för att man är intresserad. På Läkarprogrammet är jag intresserad av allt, därför var inte valet svårt när jag väl tänkt igenom det.”

Snabbfakta

Ålder: 19 år, fyller 20

Sysselsättning: Läkarprogrammet vid Uppsala Universitet, första året

Bor: Bostadsrätt i Fålhagen

Gymnasieprogram: Examen 2015 från naturvetenskapsprogrammet (NA)

På fritiden: Tränar, spelar musik, pluggar och umgås med vänner.

Om tio år: Då gör jag min specialisttjänstgöring på landsbygden och har kanske bildat familj.

Kostantin är född och uppvuxen i Ludvika. Hans föräldrar flyttade hit från Syrien år 1995, året därefter kom Conny till världen. Han har tre yngre systrar, mamman är företagsläkare och pappan är läkare. En händelse som har format honom, är när han var sju år, och hans mamma var med i en bilolycka där hon kolliderade med en lastbil. Efter det har Connys nära relationer varit väldigt viktiga för honom.

Hans föräldrar har aldrig pressat honom att bli läkare, däremot har de kanske varit en inspirationskälla, medicin är trots allt en del av deras liv. Var intresset för biologi kommer ifrån spelar mindre roll, det var nämligen hans lärare på NA som verkligen fick upp hans ögon för ämnet.

- Kent Leonardsson var en stor förebild. Han väckte mitt intresse för biologi, medicin och människokroppen. Jag pratade mycket med honom och det är hans förtjänst att jag studerar till läkare nu.

Conny beskriver sin gymnasietid som problemfri, men krävande. Han var väldigt nöjd med lärarna.

- Vi fick det vi behövde. Om man ville nå ett speciellt mål, fick man hjälp att nå det. Det var en utmaning, men man utvecklas som person också, när man jobbar hårt.

Rädslan för att inte vara förberedd för högskolestudierna motiverade Conny på gymnasiet och det ångrar han inte.

- Mitt hårda arbete då, gör allt mycket lättare nu. Om man tycker att något är intressant och vet att man kommer att studera vidare inom det ämnet, då är det absolut värt att lägga ner mycket arbete redan på gymnasiet, för det har man igen sen.

De tre åren kulminerade i studenten som var det absolut bästa Conny varit med om.

- Jag fick lön för mödan kan man säga. Hela veckan var verkligen jätterolig!

Conny har en lång utbildning framför sig. Fem och ett halvt år på universitet, sen kommer han att arbeta som AT-läkare (allmäntjänstgöring) i 2 år därefter ST-läkare (specialisttjänstgöring) innan han är färdig.

- Just nu läser vi embryologi, om hur fostret utvecklas i magen. Samtidigt läser vi en kurs om patientkontakt där vi dels läser skönlitterära böcker om exempelvis cancerpatienter. Vi har också fått komma ut i vården för att gå med en läkare.

- Vi har tenta i embryologin om två veckor. Efter det åker vi till Budapest. Det är en tradition på Läkarprogrammet här. Det ska bli jättekul och skönt att koppla av innan nästa kurs.

På Läkarprogrammet har Conny haft mest nytta av sina kunskaper i biologi, matte, fysik och kemi, men även svenska när det gäller presentationer och patientkontakten

- Att det blev Uppsala var till stor det på grund av studentlivet här. Man behöver inte vara rädd att man inte ska träffa nya kompisar när man flyttar till en studentstad, för alla är i samma situation och vill träffa nya vänner. Sen var en faktor att det är förhållandevis nära Ludvika, så att jag enkelt kan komma hem när jag vill.

- Det kan vara ett svårt val att fortsätta plugga, men när man har ett intresse kan studierna vara - inte en börda - utan något man ser fram emot, sammanfattar Conny.